I skuggan av pandemi

I svininfluensans skugga har arbetet börjat med massvaccinering. På både gott och ont får jag uppleva detta på nära håll under sista VFU-veckan i primärvårdstemat.

Till varje VFU får vi uppgifter som skall utföras, och hittills har det bara varit teoretiska observationer av hur sjuksköterskan bemöter patienterna osv. Nu denna gången är det även färdighetsträning i injektioner och venprov.

Och nog har jag fått öva på intramuskulära injektioner idag! Ett 20-tal har jag nog fått vaccinera själv och även övat på att dra upp injektionsvätskan i nålen.

Utan att ha varit med om det själv så gick mina tankar till vad jag har sett på filmer när rekryter står på rad för att få var sin spruta. Likadant var det här, fast lite mer sofistikerat med kösystem. Själva utförandet var rena löpandebandprincipen. Varsågod nästa... Nu sticker det till... så .. då var det klart... Hejdå... Varsågod nästa... ;-)

Alla verkar ha förståelse för hur det fungerar och väntar tålmodigt på sin tur. Många tappra barn (som var prioritet i vaccineringen denna veckan) har fått sin spruta och jag skulle inte bli förvånad om den lokala ICA-affären har blivit tömt på sitt glass- och godislager... :)

Rätt som blev fel... som blev rätt ??

Det är inte ofta man har möjlighet att rätta läraren, men ibland händer det. En fråga på mikrobiologitentan löd: Ge exempel på aktiv immunisering. På detta svarade jag "vaccinering". Vilket också helt riktigt, det är en aktiv immunisering, men jag har fått 0 poäng för detta.

Eftersom jag visste att läraren var på skolan så ringde jag upp henne och frågade varför jag inte hade fått poäng för det svaret. Jo, hon hade ju tänkt sig ett NAMN på ett vaccin. Jag tyckte inte att frågan var ställd på ett sätt så man kunde förstå att det var vaccinnamnet som var "poängen". ;-)

Hon hade vid närmare eftertanke även tyckt att det borde vara rätt för endast svaret vaccinering, men inte ändrat eftersom alla som hade skrivit så hade klarat tentan.

Tydligare frågor, eller var beredd på tolkningar som också är rätt skulle jag vilja ge som råd till kommande tentor.

Summa sumarum: 7,5 hp i LADOK-kassan... * katching *...

Inga patientmord hittills idag

Sitter och tentapluggar läkemedelsberäkning och hittills har alla infusionspatienter fått precis vad dom ska under rätt tidsperiod. :)

Andra året har börjat

Sommaren har varit fylld av jobb, jobb och.. just det.. jobb. =) Jag har trivts jättebra på demensavdelningen. Goa gubbar och gummor allihop.

Och nu har andra året precis startat, och jag klarade alla tentor första året så det är bara att köra på. Man tvingas ta studieuppehåll om inte alla tentor är godkända. Och likadant är det detta året, så det är lite kniven på strupen.

Första kursen är 5 veckor klinisk mikrobiologi. Det drar igång fullt med en gång. Är det nu man får bacillskräck? Nåja, det landar nog i något normaltänk efter ett tag i så fall. Det känns i alla fall som att detta året är det lite mer inriktat på själva yrket. Första året kunde varit vilket program som helst tycker jag (förutom kursen i anatomi-fysiologi). Pedagogikkursen hade passat in i lärarprogrammet, hälsopromotion eller socialpedagog också.

2009-03-06 – Fredag, Mitt hjärta smälte….

”Asta 90+” på praktiken har afasi och halvsidesförlamning efter en stroke. Hon kan endast uttrycka sig genom gester och ett ytterst fåtal ord. Jag har bara hört henne säga ”ja”, ”nä” och ”mamma”.

Idag satt jag mycket och höll henne i handen, klappade, kramade om henne lite och pratade med henne om ditt och datt. Nämnde även att jag har varit och dansat på ett ställe där hon har jobbat som husmor på 50-talet. Då tittade hon upp på mig. Jag fortsatte att hålla henne i handen, stryka henne över håret och prata med henne när jag känner att hon släpper taget om min hand, lägger sin hand på min kind och med mycket stor möda säger hon:

- Va snäll d… d….

Och där dör orden ut, men oj vad det betydde mycket för mig. Hon sa helt klara ord med perfekt uttal, inget sludder. Hon fick en stor kram och en puss på pannan. Underbara goa ”Asta”.

2009-03-02 – Måndag, Privilegierad

Idag har jag fått vara med om ytterligare en sak som jag som sjuksköterska kommer att stöta på många gånger. Att få vara med en människa i hennes sista stund i livet. Jag var rörd av hela situationen, ingen rädsla, ingen smärta… bara lugnt och vackert.

Jag har haft en rädsla att vara med om detta, både själva ögonblicket och att se en död människa, men det är helt borta nu. Även om jag förstår att alla gånger går det inte lika lugnt och fint tillväga, men de allra flesta gångerna gör det ändå det. Det är vackert och minst lika mäktigt som att få vara med om en födelse.

2009-02-26 – Torsdag, Ny melodi för äldreomsorgen...

Sådana här videosnuttar gör mig glad. :D

http://www.youtube.com/watch?v=CgmAx0TYw6M&feature=related

2009-02-18 – Onsdag, Bra gener???

Om jag inte får magsjuka nu så börjar jag nästan tro att jag har den där genen det pratas om. Den som 20% av befolkningen har som inte får magsjuka. Eller är det vitpepparn’ som funkar?

När jag kom till demensavdelningen satt jag några minuter och pratade med personal och patienter. S säger att V inte har ätit lunch eftersom hon sov då. Det är inget ovanligt att hon sover på dagarna och är uppe och promenerar i korridoren till sent på nätterna. Jag reser mig och säger att då går jag och ser om hon är vaken och S går samtidigt ut i köket för att värma hennes mat.

Direkt när jag öppnar dörren förstår jag vad som har hänt. Det luktar spya. Jodå, mycket riktigt… Går snabbt ut i köket och säger att det inte behövs någon mat till henne och fortsätter ut i sköljrummet för att hämta trasa och andra ”bra-ha-saker”.

A kommer och hjälper mig och vi duschar henne och byter sängkläder. Precis när vi har fått henne ren och torr så är det bara att börja om en gång till. Det tar 45 minuter innan det har slutat och hon är ren och torr och vilar i sin säng.

Varken A eller jag kände för att gå på rast och äta efter detta… konstigt… ;)

I skrivande stund har det gått en natt sedan detta hände och även om jag kände mig lite konstig i magen igår kväll när jag kom hem så har jag inte blivit sjuk än, och flera andra i personalen har ju blivit sjuka på bara några timmar. Det där konstiga i magen var nog mest psykologiskt. Ska kanske inte ropa ”hej” än, men… so far so good!

2009-02-16 – Måndag, Håller tummarna!!

Igår jobbade jag på demensavdelningen och jag fick då kökstjänst och var endast ute bland de ”friska” patienterna, alltså dom som inte hade kräksjuka. En tjej som också var i köket gick hem kl. 16. Fyra timmar senare ringer hon och säger att nu har hon fått kräksjuka. Ytterligare en hade gått hem tidigare på dagen innan jag började på eftermiddagen.

Idag på morgonen ringer en annan som jag också jobbade med igår att hon har fått kräksjuka inatt. Vågar jag hoppas på att jag klarar mig? Kan det möjligen vara så att jag inte har den där genen som gör att jag inte blir sjuk? Hoppas hoppas!! Äter hela vitpepparkorn som smågodis för säkerhets skull! ;)

2009-02-13 - Fredag, Otursdag... eller... ?

Vad skulle jag göra utan underbara klasskompisar? Jag jobbade på Högskolan idag och på lunchen gick jag upp till H och N som satt i ett av Ishavets grupprum. Dom drillade mig med blodtrycksreflexen, ritade på whiteboard och skrev upp och förklarade. Jodå… nån gång ska jag lära mig det där eländet också… Så jädrans svårt kan det väl inte vara, men varför kan den inte gå in skallen? Skyller på dagens datum… En annan dag kan jag det!! Kom just på att det är fredagen den 13:e när jag skriver omtentan också… asch då…

2009-02-04 - Onsdag, Basal HLR

ÄNTLIGEN!!

Lite praktiska övningar och inte bara att sitta på föreläsning och plugga in en massa.
"SOS alarm" hade hett om öronen idag, ovanligt många samtal om hjärtstopp på Högskolan Väst. :) Vi fick göra det så naturtroget som möjligt, prata med personen, skaka lite lätt och se om vi fick kontakt, kontrollera andning, puls, fria luftvägar, peka på någon och bordrade den att ringa "112" och berätta att det handlar om hjärtstopp och HLR är påbörjad.

Ser redan fram emot S-HLR som är hur det utförs på sjukhus, men den är inte förrän i termin 5. Och jag skulle gärna gå barn-HLR också, men den kommer inte till skolan än och troligtvis har vi slutat innan den kommer. Alternativet är att betala själv för en kurs. Det är helt andra fysiologiska förutsättningar på barn än på en vuxen. Röda korset kanske har kurs... Tål att undersökas...

2009-02-03 – Tisdag, Marathon seminarium

Idag var det dags för min basgrupp att hålla i temaseminariet på 2 x 1 timma, och vårt ämne var ”kultur och genus”. När vi först fick ämnet tyckte jag det skulle bli väldigt tråkigt. Men ju mer man nystar i det desto roligare blev det. Det blev rena snöbollseffekten.

Vi började med att visa en reklam från Folksam där det dras paralleller till djurriket för hur vi beter oss, men ändå är det männen som bestämmer och får mest betalt och ”ingen vet varför” som det sägs i reklamen. Sedan fortsatte vi seminariet och tiden gick väldigt fort, många bra diskussioner som gjorde även publiken aktiv.

Efter rasten började vi med en ”hälsningslek” där man skulle mingla runt och hälsa på varandra efter givna instruktioner som var och en fick. Det var 10 olika hälsningssätt och sedan diskuterade vi vad det blev för konflikter när man försökte hälsa på olika sätt och om det blir sådana konflikter när man ”bara” hälsar på varandra så kan man ha lättare att förstå hur mycket missförstånd det kan bli när det gäller en vårdsituation.

På responsen fick vi mycket beröm och konstruktiv kritik. Det kändes bra. Jag var jättenervös innan att vi skulle prata på för fort och inte fylla ut tiden, men det var inget problem alls.

2009-01-31 – Lördag, Verklighetens otillräcklighet

På seminariet om miljö fick vi lära oss taktil massage och handmassage. Jag försökte implementera detta när jag jobbade. En dam som har Parkinson och reumatism satt och tittade på TV på sitt rum. Jag gick in till henne, pratade lite och frågade om hon ville ha lite handmassage. Eftersom hennes händer och leder var ordentligt märkta av värk kunde jag inte göra alla rörelserna, utan masserade mest handryggen och fingrarna. Detta tog knappt 10 minuter.

Något senare ute i allrummet frågade hon mig om det var jag som var inne hos henne tidigare. Jag frågade om det var handmassagen hon menade. Och det var det, jag svarade att det var jag. Hon undrade om jag möjligen kunde ha tid att komma in en gång till under kvällen. Jag sa att jag skulle försöka, men kunde inte lova något.

Tyvärr hann jag inte innan klockan var 21.30…

När jag kom hem kände jag mig ledsen för att jag inte hade kunnat gå in till henne igen och ge henne lite mer handmassage. Jag försökte tänka att jag fick i alla fall tid för att massera henne en gång. Hoppas jag får vara på den våningen snart igen så ska jag ge henne mer massage.

2009-01-21 – Onsdag, Bockar av listan

Det är en lång lista på saker som man måste kunna som sjuksköterska. Nu kan jag bocka av ytterligare en sak – venprov.

Jag sa till uskan på labbet att om hon ser att det är någon som har perfekt åder och inte verkar stickrädd så skulle jag gärna vilja prova. Först provade jag att göra alla moment på uskan utan just själva sticket. Tog fram kanyl, förberedde rör, stasade, kände efter var ådern fanns, vinklade kanylen, bytte grepp för att kunna sätta in röret osv.

Efter ett tag kom det en äldre dam och uskan frågade om jag fick sticka. Jag frågade ytterligare en gång direkt till damen om det var okej att jag stack henne. Hon godkände med övertygelse, jag försökte se om det var någon tvekan, men det var det inte alls.

- Jaa… det är klart, du måste ju också lära dig. sa hon

Jag försökte vara lugn på ytan, men inombords var hela jag i uppror.

Det är mycket att tänka på, hur var det nu… Det är något helt annat än när jag övade. Nu är det ”skarpt läge”… känna var ådern är någonstans, stasa, rätt vinkel på kanylen, rören förberedda osv osv….

Det gick över förväntan bra. Först kom det ingenting och jag drog tillbaka ½ mm och då minsann rann det till. Damen ryckte inte till någonting alls och efteråt berömde hon mig för att ha stuckit henne bra.

2009-01-12 – Måndag, Feedback

Johanna som jag har pratat med en del inför vikariatet med M är en mycket bestämd tjej som säger rakt ut vad hon tycker. Idag när vi kom läste hon lusen av en praktikant för han gjorde inte något som han skulle. Jag hade tänkt fråga henne om hur hon tyckte jag var på avdelningen, men efter morgonens avlusning så tänkte jag att det kanske är bäst att ta det en annan dag.

Senare framåt lunchtid när hon skulle gå hem påminde hon mig om lite saker som jag skulle göra under eftermiddagen och i förbifarten säger hon:

- … och jag vet att du kommer bli en kanonbra sköterska, och det är det fler som tycker. Du har precis rätt tänk…

Åh, vad glad jag blev att höra detta, så roligt att få bekräftat från någon i verksamheten att jag har gjort rätt.

2009-01-08 – Torsdag, Vila i frid

När jag kom på morgonen hade M just gått bort. Hon hade precis blivit tvättad och iordninglagd med en blomma mellan händerna på bröstet.

Min rädsla för att se en död människa som jag alltid har haft försvann väldigt fort. Jag kände bara ett lugn. Hon hade fått frid och behövde inte längre ha sån oro som hon haft hela livet.

2009-01-07 – Onsdag, Humor på äldreboende

När M sov satt jag ute i dagrummet och läste. Två andra damer satte sig i soffan intill.
Den ena av dem frågade vad jag läste och jag höll upp boken så hon kunde läsa titeln.

- Fysiologi… Nej, den har jag inte läst

Sedan började damerna prata med varandra med varandra och detta är ungefär hur samtalet utspelade sig:

- Jo… Jag brukar vara med på det jag kan. Det ligger ett spel där på golvet.
- Barnen har inte varit ute idag. Jag har inte sett några barn på gården.
- Menar du vi ska spela om pengar??

Kunde inte annat än le åt damerna. J

2009-01-06 – Tisdag, Grymma verkligheten

M var sjuk och jag kände mig inte helt bra heller idag när jag kom. Vi tog inte upp henne över huvud taget. Hon sov flera timmar på förmiddagen och jag kunde sitta och plugga.

Sjuksköterskan kom och la om foten. Hon frågade mig lite försiktigt vad för omläggningar jag hade varit med om. Jag svarade att jag hade sett foten förut, jag förstod att hon ville förbereda mig på att inte få en chock.

Hela fotsulan är borta, senor ligger helt öppet och idag var foten ännu sämre än igår enligt sjuksköterskan. Om man ska försöka beskriva med ord så ser det ut som en köttbit med senor och brosk som är en månad för gammal. Brun sörja rinner ständigt från foten. Två stycken inkontinensskydd används som omläggningsmaterial under foten för att suga upp vätskan.

2009-01-05 – Måndag, Långt svar

Inför tentan i anatomi och fysiologi har jag gjort kort med frågor på ena sidan och svaret på andra sidan, och likadant med ordkunskapen med svenska och latinska namnen på organ, kärl, vävnader osv.

Erik fick se korten med frågor ligga på köksbordet och ställer frågan på översta kortet:
- Vad har blod-hjärnbarriären för funktion?

Jag ger ett ganska utförligt svar om vilka ämnen som passerar, varför de gör det och vilka som inte passerar och varför inte.

- Men vaffan… jag trodde det var typ två ord och så svarar du med en hel roman!!!

2009-01-03 – Lördag, Personligt vikariat

Idag var första dagen på vikariatet med M. Det började inte så bra, men det blev mycket bra till slut i alla fall. Hon var mycket orolig när jag kom dit och nattpersonalen hann inte ta upp henne och då tog det mycket längre tid innan hon blev tvättad och kom upp i rullstolen. Hon ropade på hjälp fast jag stod bredvid och höll henne i handen.

Vi fick upp henne i rullstolen och en sköterska kom för att lägga om foten. Det är tyvärr inget mer att göra med foten än att lägga om för att eliminera så mycket lukt som möjligt, såret kommer aldrig att läka.

Det var mycket nyttigt att vara med och se såret, det var rejält otäckt, men ändå blev jag inte äcklad av det. Hela insidan på vänster fot är i stort sett ett öppet sår och man ser senorna ligga blottade.

Efter frukost blev det ett sjå med att få över henne i en annan rullstol som hon skulle kunna luta sig lite bakåt i och sova lite medan jag promenerade med henne. Jag gjorde i ordning en fikakorg för att ta med ut på promenaden. Det var svårare än jag hade trott med rullstolen. Den var lite klumpig. Men jag kommer inte att behöva någon ytterligare styrketräning med det här.

När vi kom fram till första rastplatsen utmed gamla tågbanan stannade jag och frågade om hon ville ha lite kaffe. Jag var själv väldigt te-sugen. Hon ville ha kaffe, men drack inte mer än några små smuttar och vetebröd ville hon inte ha. Solen sken en stund också.

Vi fortsatte mot Överby, gick in på Coop och kikade lite. När vi gick ut ville hon ha en korv med bröd och när vi var på väg hemåt stannade vi vid den andra rastplatsen och nu var hon mycket mer kaffesugen och frågade efter tilltugg och hon fick då en muffins.

Vi kom tillbaka en stund innan middagen skulle serveras. M hade nu god matlust och när vi var på hennes rum en stund innan jag slutade var hon på mycket bra humör, skrattade och skämtade lite.

2008-12-31 – Onsdag, GOTT NYTT ÅR!!

Nu börjar jag bli mer van och har snabbt kommit in i arbetet. Flera av de boende känner igen mig också. Något som jag fascineras av är att personalen verkar veta väldigt lite om de boende. Jag frågade en gång vad en av de boende hade jobbat med, men det visste hon inte. Då bestämde jag mig för att jag ska ta tillvara varje tillfälle att få veta något om varje boende. På bara några få arbetstillfällen visste jag att en man var jägare, en kvinna är judinna från Polen, en kvinna har jobbat som ekonomiassistent, en kvinna som fyllde 94 år i mellandagarna och är väldigt pigg har varit mycket aktiv och arbetat som engelsklärare.

I mellandagarna fick jag också ett erbjudande att arbeta med en dam på 1:an som behöver en resurs hos sig i stort sett hela tiden. Jag skall aktivera henne och hitta på saker med henne. Hon har tyvärr inte så långt kvar att leva, så det kommer att bli en utmaning på många sätt.

Nyårskvällen började inte så bra. Fjärrkontrollen till boxen slutade fungera så vi hade bara en kanal, gick inte att ändra manuellt. Det kändes lite småkyligt så jag vred på elementet i köket, men ingenting hände. Gick ner i källaren och ser att lampan på pannan lyser. Två mycket långa minuter innan pannan mullrar igång och det blir lite värme.

Det är uppenbart att det är meningen att jag ska plugga ikväll och inget annat!

Vid 12-slaget gick jag över till Jeanette och hennes familj som hade gäster. Skålade in det nya året i skumpa. Nytt år, nya möjligheter! Och tänk att nästa nyår har jag redan gått halva utbildningen, känns overkligt, men spännande och roligt… Tiden går fort.

2008-12-24 – Onsdag, GOD JUL!!

Tentaplugget har börjat på allvar inför anatomi och fysiologi. Känns ganska bra just nu, men mycket är det som jag måste repetera med respirationssystemet och cirkulationssystemet mm. Julafton var en mycket omtumlande dag. Jag har inte berättat för mina föräldrar att jag pluggar. Jag ville först se om jag skulle klara av det hela och om det var så roligt som jag hoppades och trodde. Pappas första kommentar var riktigt rolig, först skrattade han och sedan sa han:

- Men vad bra, då kan du sätta kateter på oss när vi blir gamla, då behöver vi inte åka in till sjukhuset.

Mamma blev så rörd så hon började gråta och tyckte det var väldigt bra. Flera av hennes kusiner, bla en som även hon heter Åsa, är sjuksköterskor.

Efter jullunchen gick jag ner för backen till Källstorpsgården och jobbade på våning 3 till klockan 21. Jag trivs jättebra och de boende är så söta allihop.

2008-12-01 – Måndag, Positivitetsinlägg

Just nu känns det som det är lite flyt i min väg. Jag klarade tentan!! Dessutom klarade jag omtentan i Umeå-kursen, reflektionsseminariet gick bra och redovisningstentan om sinnena som vi hade idag gick också bra!!

När jag stod i kön på Christer’s och kom fram till kassan stod det en tjej där som jag kände igen. Hon var på vårdcentralen när jag var där på VFU nu sista gången. Hon jobbar i restaurangen och hade klämt sitt finger i svängdörren.

Jag frågade hur det var med hennes finger och förklarade att det var jag som var med när hon var på vårdcentralen.

- Jahaa… är du sjuksköterska?
- Nej… inte än, jag är student…
- Är du bra på bedömning?
- Njaa… jag vet inte.. är det något du undrar.. ?
- Jaaaa…. Kom här får du se…

Hon visade fingret. Nageln hade ramlat av och fingertoppen var köttig, men ingen infektion. Jag förklarade att nageln är som ett skydd mot fingertoppen och när den är borta blir det väldigt ömt och rekommenderade henne att gå till vårdcentralen så hon fick ett lite hårdare fingerskydd så skulle det inte göra så ont när hon stöter i överallt.

Hon frågade några andra frågor också som jag faktiskt kunde svara på och det syntes på henne att hon var mycket lugnare när jag pratat med henne. Även om jag inte kunde göra mycket mer än bara prata med henne och skicka henne vidare till vårdcentralen kändes det bra att jag kunde göra det lilla. Det kändes skönt att jag ingav förtroende och möjligen lyssnade hon på mig på ett annat sätt än någon annan bara hade sagt till henne att gå till vårdcentralen. Jag var glad när jag gick därifrån och tänkte att jag faktiskt hade tagit hand om mitt första egna patientfall.

2008-11-07 – Fredag, Anatomi och fysiologi

Halva terminen har redan gått och för en vecka sedan hade vi första tentan. Det känns som det kan ha gått precis hur som helst. Två veckors väntan tills vi får svaret. Och redan kör nästa kurs på i en hastighet som hade gjort X2000 mycket avundsjuk.

2008-09-12 – Fredag, Egna studier

Visst är det väl så att man ska träna, diska, städa, vika tvätt, lägga upp kjolen man ska ha på kvällen (varför vara ute i god tid.. :D), köpa skor (har fortfarande inte förstått varför ska man vara ute i god tid), bädda sängarna, fixa pizzapengar, godis och chips till barnen som blir ensamma på kvällen när det står Egna Studier på schemat… Visst är det!? :D

Jo, jag HAR faktiskt pluggat också, eller i alla fall börjat på inlämningsuppgiften ”varför luktar man aceton i munnen”. Fast det var ju till Umeå-kursen, och inte sjuksköterskepro­grammet.

Sådär… nu är det nog klart för invigning med pompa och ståt av den splitt nya Högskolan Väst. Invigningsceremoni, god middag och kanske dans på kvällen och jag är ”dressed for success”…

Hur är det nu? Får man dansa med sina lärare? … Eller jag är väl där som personal? Japp… så är det, då är det okej.

2008-09-09 – Tisdag, onsdag, torsdag, Första VFU

Oj så nervös jag var! Gav mig ut och sprang på morgonen för att springa av lite nervositet. Det funkade ”sådär”. Mötte Monika på skolan och vi promenerade tillsammans till vårdcentralen. Jag var lite distansoptimist och trodde det var närmre än det var, men vi kom i tid i alla fall. Vi blev väldigt väl mottagna och välkomnade. Lite förvånade var de nog att vi var så många på en gång.

Jag tillbringade tiden fram till lunch tillsammans med Maggan som hade telefonjour. Sen på eftermiddagen blev det lite mer patientkontakt.

På onsdagen var vi med från morgonen och då var det en helt annan ruljans. Mycket mer patientmöten, och det var ju så spännande så jag glömde nästan helt bort att studera mötet mellan sjuksköterska och patient, som är vår uppgift.

Fick även vara med en läkare – som också heter Åsa – när hon undersökte ett skadat öga med misstänkt kvarvarande träflisa. Det visade sig vara ett rent sår och kommer att läka av sig självt.

Jag och en undersköterska på labbet ”forskade” lite. Jag har läst en artikel om att långdistanslöpare ofta har dåligt blodvärde, så jag bad henne kolla mitt HB. Jag hade väldigt bra, 152. Kan ju bero på att jag mest har cyklat istället för sprungit det senaste. Ska bli intressant att kolla efter ett tag när jag sprungit mer och kanske ska tajma in så jag gör ett långpass någon av dagarna på nästa VFU.

Jag var lite orolig att jag inte skulle få något bra möte med någon sjuksköterska och patient som skulle kunna vara användbart för uppgiften, men på torsdagen fick jag vara med på BVC och då fick jag minsann två stycken olika uppslag.

Ett etiskt möte med en rysk tjej som hade tolk med sig. Sjuksköterskan pratade bara med tolken, och tittade på mamman bara några enstaka gånger. Även sjuksköterskan hade mycket kommentarer om att utländska mammor minsann inte får ta mer tid och energi än svenska mammor från henne.

2008-09-05 – Fredag, Inför VFU….

Idag fick vi veta VFU-placering och vi som kom till privat vårdcentral fick kvittera ut kläder, eftersom det inte ingår på privata vårdcentraler. Jag kom till Stavre. Jag var mycket förvånad att jag inte behövde pendla till Dalsland eller liknande. Hoppas det blir en bra placering. Vi fick även en bricka med ”Sjuksköterskestudent” Högskolan Väst där vi skulle skriva vårt namn. Det känns väääääldigt verkligt nu när jag fått kläder, men samtidigt overkligt. Om bara några dagar är jag på min första praktik.

2008-08-29 – Fredag, Summering första veckan….

Otroligt mycket jobb förutom sjuksköterskeprogrammet, tidningsjobbet tog en ände med förskräckelse. Efter att ha jobbat 19 timmar redan kl. 07.00 på tisdag morgon åkte jag till terminalen och lämnade in både cykel och nycklar. Jag insåg min begränsning att jag inte orkar ens en dag till som skulle vara den sista. Men om man isolerar bara plugget så är det helt okej. Första seminariet gick också bra. Alla var nog lite spända och undrade vad sjutton det var för något egentligen. Man har ju ingen aning i början, men jag antar att redan när vi kommer tillbaka efter första VFU så har vi full koll på vad som förväntas på ett seminarium.

Det är definitivt ingen smekmånad när det gäller plugget. Det är bara att hänga i från första början. Andra uppgiften som vi har tills på onsdag insåg vi i gruppen att det är bara till att plugga på i helgen. Det funkar inte att börja på tisdag kväll.

Jag tror jag har hamnat i en bra basgrupp, även om jag tror jag hade trivts i flera av de andra också. Det kommer säkert att bli så flera gånger att vi byter sammansättningen i gruppen.

2008-08-27 – Onsdag, Dag 3….

Första riktiga föreläsningen handlade om sjuksköterskeprofessionens utveckling från antiken och fram till nutid. En massa nya funderingar och intryck – IGEN!! Ska det vara såhär varje dag i 3 år? Och sen började jag tänka som så att jag känner mig som en 1-åring som ska lära sig ALLT. En helt ny värld öppnar sig. Jag ska lära mig vad tumme, pekfinger osv är på nytt igen.

2008-08-25 – Måndag, Dag 1….

En dag full av nya intryck, information och nya människor man ska jobba med. Vi blev indelade i basgrupper, det blir nog en bra grupp tror jag. Inte bara 19-åringar utan åldern var blandad.

Det blev en lång dag för mig, först med tidningarna, sedan receptionen, plugget och ytterligare ett pass i receptionen med korttillverkning på löpande band till klockan nio på kvällen.

2008-08-24 – Söndag, Dan före dan….

Nu är det nära… Väldigt spännande ska det bli. Hoppas det kommer funka på alla sätt bara. Jag vill så gärna att det ska funka. Övade många gånger på att ta blodtrycket på Micke. Han berömde mig och sa att jag hade blivit säkrare.

Det känns väldigt overkligt. Äntligen är jag på väg mot det jag drömt om hela livet. En del drömmar ska ta tid på sig och är inte mogna att bli verklighet förrän det har gått lång tid… ibland ett halvt liv…

2008-08-20 – Onsdag, 4 dagar kvar

Idag var det lite ombytta roller. Jag höll en information hur man bokar konferensrum via Group Wise för personalen på OHK som nästa vecka kommer vara mina lärare. Nu var det dom som satt på bänken och nästa vecka är det jag… Lite udda känsla…

Pratade med chefen om hur vi ska lösa min studietid. Vi börjar med att jag tar ut allt vad jag har i semester så får vi se sen hur det blir. Jag kommer att få jobba när jag kan och det behövs så kan jag lägga det på flex och ta ut i ledighet sen när semestern är slut. Känns som att första terminen är ganska säkrad i alla fall, både ekonomiskt och ledighetsmässigt.

2008-08-15 – Fredag, 10 dagar kvar

Såg att det var några filer utlagda på DisCo till första kursen som skulle läsas innan föreläsningen den 27:e augusti. Det handlar om transplanterade patienters upplevelser och när patienterna lider av vården. Plötsligt känns det så verkligt, ingen mjukstart utan det är rakt in i hetluften med allvarliga ämnen.

Pratade med Erik om vad han tycker om att jag börjar plugga på heltid.

- Bara vi kan bo kvar i huset så är det väl bra.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Men hoppas att det är positivt.

2008-08-14 – Torsdag, 11 dagar kvar till första dagen på mitt nya liv.

Det börjar närma sig med stormsteg. Spänningen och förvirringen är total. Ska jag verkligen våga ta detta steg? Känns som om jag tar ett steg rakt in i ett svart hål… Pratade med AnnaCarin och hon försäkrade mig om att jag inte skulle bli äldst i klassen i alla fall, och det känns lite lugnare. Jag trodde jag skulle bli ”mormor” bland alla 20-åringar.

Idag hittade jag äntligen första kursen på DisCo. ”Vårdandets fundament och vetenskapsteori”. Gissa vem som var först med att prenumerera förutom läraren? *flin*