Från gårdagens föreläsning

"Personen du pratar med i telefon ser inte att du ler eller tittar med varma rådjursögon"

Sätt ord på det du känner och menar både när personen kan se dig och inte.

En pojke i 14-års åldern ringer in till BRIS och personen han pratar med slås av vilken fantastisk kraft han har i sin röst. Hon säger också detta till pojken och han svarar som den mest självklara sak i världen:

- Jaa.. det är för att min mamma sa att jag kan göra och bli precis vad jag vill. Det var det sista hon sa innan hon dog.

Barnperspektiv

Ibland blir man bara så lycklig. En del personer bara har det. Förmågan att fånga sin publik och hålla kvar den mer än dom där 4 minutrarna som man annars brukar kunna hålla koncentrationen. En del personer skulle kunna ha en dubbelt så lång föreläsning och alla skulle ändå sitta vakna och verkligen vara med.

Om hälften av lärarna var lika inspirerande och karismatiska skulle våran utbildning vara helt suverän. Fler konsulter som denna person är klart önskvärt!

Det var en öppen föreläsning på NÄL som jag fick tips om när jag sommarjobbade. Personen kom från BRIS och pratade om svåra samtal med och bemötande av barn som anhörig till en sjuk förälder eller syskon.

Mer sånt!!!

Jag vill vara med om en olycka...

Undrar om det är dags att fundera på min egna mentala hälsa när jag får sådana tankar som överskriften.

Det handlar naturligtvis om att jag ska vara på ambulansen i Falkenberg senare i september. Självklart är det jättetråkigt att olyckor händer, men jag vill kunna vara med där och göra en insats för någon. Hjälpa någon som är i stort vårdbehov.

Hoppas också få vara med om lyckliga situationer där det går bra. Att kunna hjälpa någon tex med andnöd att andas bättre. En förlossning vore riktigt roligt att vara med om, men knappast troligt att jag lyckas pricka in under 3 veckor. Om så vore är det nog läge för att köpa en trisslott... =D

Hellre lurad än likgiltig

På vägen hem passerar jag en refug där det sitter en ung kille och hänger runt trafikstolpen. Han ser ut att ha däckat fullständigt.

Jag tänker att nu får "syster Åsa" ta och göra en liten insats och svänger av med bilen. I ögonvrån ser jag då två killar i samma ålder hoppa fram bakom ett träd samtidigt som killen på refugen kvicknar till och hoppar upp och gör någon segerdans tillsammans med sina kompisar. Dom har lyckats lura mig att han inte mådde bra.

Först kände jag mig dum och grundlurad, men sen började jag tänka att jag gjorde precis rätt. Hellre att jag blir lurad av ett egentligen helt oskyldigt pojkstreck än att bara helt likgiltigt åka förbi.

Genusperspektiv på dagens sjukvård

Satt i soffan och hamnade mitt i ett reportage från Uppdrag granskning på SVT som handlade om tjejer med vestibulit och förfasades över kommentaren som journalisten hade fått efter att ha ringt till ungdomsmottagningen i Trollhättan. Det är så jag riktigt skäms å personens vägnar.

"Ähh... dom kunde lika gärna ha ätstörningar, vi brukar smörja in tjejernas underliv med fet salva"

Kan inte annat än undra hur bemötandet hade sett ut om det var 32.000 kända fall med högutbildade unga killar som sökte sjukvård för att penis gjorde ont som brännande eld när de skulle försöka få till det...

Höstplanering

På vårterminens sista dag blev det klart att jag börjar kursen vidgat perspektiv på ambulansen i Falkenberg. Jag fick också namn och telefon till Kungsbacka men efter flera dagar fick jag svar att jag inte fick plats där.

Medan jag väntade kändes det som att bemötandet var mycket bättre i Falkenberg. Ibland stämmer allt precis som man vill... :)

Skyddsskor fick jag fixa själv, men annars var det bara att komma dit vecka 36.

Kul och spännande.

Teori och verklighet samtidigt

Ibland stöter jag på patienter som passar väldigt bra ihop med den kurs jag just läser. Jag blev inringd för att sitta vak på en patient på MAVA. Tog med mig böckerna i fall det skulle vara så att hon/han sover och det är lugnt.

Det gjorde min patient, men däremot var rumskamraten desto mer orolig hela natten. Det gjorde inte så mycket, utan att jag kunde plugga en hel del även om jag fick hjälpa till lite med den personen.

Inte illa att få betald pluggtid... :)

"Jag mötte Lassie"

Det händer då och då att det dyker upp patienter och anhöriga som jag känner. Men nu är första gången som jag har träffat en person som är känd mer än i min vänskapskrets... eller i alla fall pappa och mamma till en rikskändis!!

Tänk att det är tack vara personer som han som gör att vi har dessa fantastiskt duktiga idrottsmän och -kvinnor. Han berättade att han ett år hade kört över 4.000 mil för att dottern skulle kunna träna och tävla.

Stolt!!

Jag är inte van att jobba natt, har bara gått bredvid en natt som ssk-student under min praktik. Inatt var första gången som jag jobbade på egen hand så att säga, då som usk.

Det är en ssk och en usk som jobbar i team på natten. "Min" ssk heter Sven-Åke och det märktes direkt att han hade mycket förtroende för mig som ssk-student. Jag fick göra ssk-arbete med att blanda antibiotika istället för de vanliga rutinproverna med p-glukos som tas på natten. Självklart visade jag honom att jag hade tagit den burken med pulver och blandat med så mycket sterilt vatten från den burken osv.

Flera gånger under natten sa han till mig att jag kommer bli en riktigt bra ssk. Jag har bra kontakt med patienterna och arbetar på ett bra sätt och vet vad jag gör, är snabbtänkt och kommer med förslag.

När det skulle tas venprov på en patient så kollade han mig hur jag gjorde för att sedan kunna tala om detta för chefen så jag kan få delegation på provtagning. Han sa till mig att hela röret skulle fyllas, men det kom bara någon cm på röret. Jag blev nervös och försökte en gång till. Samma sak där, jag försökte lirka på nålen om den hade fastnat i kärlväggen men det gick inte i mer blod.

Då lämnade jag över till S-Å och det blev likadant för honom. Det kändes ganska bra för mitt självförtroende att det inte bara var jag som misslyckades. :) ... Senare fick jag veta av labbpersonalen att det GÅR INTE att få i mer blod i just den typen av rör. Så jag hade gjort rätt båda gångerna. :)

Sedan på morgonen när dagpersonalen kom sa han likadant till en usk (som jag jobbat med flera gånger) att jag var jätteduktig. Hon frågade lite oroligt om jag bara skulle jobba natt och när jag sa att jag kommer jobba alla tider säger hon:

- Åh va bra, för vi får inte förlora dig på dagen!

Stolt som en tupp går jag nu och lägger mig.. Godnatt.... eller nåt...

Kalenderkaos

Om det är någon som vet var den där "Murphy" är nån stans så skulle jag vilja ha ett snack med honom. Murphys lag har drabbat mig med buller och bång. Lagen om alltings jävlighet.

Sista tentan för terminen är multisjukdom och geriatrik 4 juni. Jag har en son som tar studenten den 4 juni!! Hur koncentrerad kommer jag vara på tentan när jag vet att jag borde vara hemma och fixa och greja och ta hand om min son, släkt och vänner från alla håll?

Hur göra?? Skippa ordinarie tenta och satsa på omtenta? Än har det inte kommit upp något datum för omtentan, men om nu Murphy har ett finger med i spelet så kan man väl ge sig sjutton på att det är den 18 juni när jag ska cykla Vätternrundan.

Psyk-praktik

Andra praktiken denna termin var inom psykiatrin 3 veckor. Halva klassen började med praktik och andra halvan började med teori.

Jag började med praktik på KPR (Kvalificerad Psykiatrisk Rehab) på Restad Gård i Vänersborg. Väldigt stor skillnad på denna och förra praktiken. På MAVA hände det saker nästan hela tiden, men här är det inte bra om det händer saker.

Summa sumarum har det ändå varit en bra praktik. Jag har fått se en helt annan vårdmiljö än den jag har sett hittills. Ett helt annat sätt att jobba på för att "bota" patienterna. Vissa ska bara försöka bli lite bättre. Det finns inget hopp om bot. Många av patienterna har självförvållade diagnoser.

Att ta venprov på en autistisk man var en ny upplevelse. Han kunde veva runt med armarna ganska bra, men just vid venprov var han väldigt duktig och fina vener hade han att ta på också, så det var aldrig några problem.

Denna man är ca 210 cm lång och när han sträcker armarna snett framåt var han i lagom höjd för att få tag i mitt hår - och det fick han vid ett tillfälle. Flera skötare och även en patient var direkt framme och hjälpte mig komma loss. Alla skötare och sjuksköterskor var sedan noga med att fråga flera gånger om jag mådde bra efter händelsen. Det var inga problem, han fick inte tag i hårt i håret.

En annan incident som jag var med om skulle i vilket annat vårdsammanhang som helst vara fullständigt förkastligt och leda till anmälning mot personalen. En psykotisk man vägrade ta spruta som han skulle ha och efter flera övertalningsförsök blev det tvångsinjicering. Mycket annorlunda upplevelse att vara med om.

En kväll satt jag och spelade spel med en patient och kände att jag hade kanske inte gjort så mycket egenligen. Men även att spela kort eller sällskapsspel kan vara omvårdnad när jag tänkte efter lite.

Stämningen mellan personalen är underbar, den mentaliteten skulle jag önska fanns på fler ställen inom sjukvården. Rå men alltid väldigt hjärtlig stämning och ingen som tar illa vid sig. Precis som det ska vara. Där skulle jag kunna trivas.

Hjälper en och en hjälper sig själv...

7 veckors praktik på MAVA genererade timanställning på avdelningen. Jobbade igår kväll och när jag skulle hjälpa en dam att få på sig ren nattskjorta upptäckte jag att hon var väldigt svårväckt. Eftersom hon hade ganska mycket syrgas började tankarna snurra om det kunde vara så att hon höll på att hamna i koldioxidnarkos. Precis då kom en sköterska in som skulle ge henne antibiotika och såg samma sak som jag.

Vi smärtstimulerade henne och hon tittade upp, men föll snart tillbaka i dvala. Jag försökte få henne att börja blåsa i en vattenflaska med slang för att ventilera ut koldioxiden.

Då hör jag bakom mig i sängen brevid att den damen börjar blåsa i en flaska. Hon förstod att vi höll på att försöka väcka hennes rumskamrat och insåg att det också kunde hända henne själv och det fick henne att börja blåsa också.

Det är inte alltid som de äldre förstår varför de skall blåsa i flaskan, vad det är bra för. Nu fick hon ett mycket tydligt exempel på vad som kan hända.

Praktisk examination

Första praktiska examinationen gick bra!! Härligt att bli godkänd.

Var och en i gruppen fick dra var sin lapp ur ett kuvert och vi skulle utföra det moment som stod på lappen. Det som kunde förekomma var:

• CVK
• PVK
• Venprovtagning
• Infusion
• Subcutan injektion
• Intramuskulär injektion

Jag drog lappen med PVK... Det kändes skönt att jag inte fick CVK eller infusion för det är jag mer osäker på.

Kändes lite knasigt att prata med en docka, men det gick bra och jag blev godkänd!!

Vill ha mitt liv tillbaka!!

Alla längre utbildningar har säkert sina down-perioder och nu är det min tur...
Jag hade sett fram emot kursen med sjukdomslära efter tre stora kurser med bara teoretiska ämnen i första året.

Sååå mycket som det är att lära som alla möjliga sjukdomar på väldigt kort tid. Någon räknade ut att det är ca 1600 sidor att läsa, plus case som skall göras i grupparbete, redovisning och över allt finns en skugga av tentaångest.

För att kunna studera jobbar jag också mycket både på äldreboende och på mitt gamla jobba på högskolan. Det är tuffare än vad jag hade väntat mig att kombinera läsning och jobb och ... ja just det.. det finns ett liv utanför böckerna också!! Det hade jag nästan glömt...

Barnen kräver sin tid, hunden kräver sitt med stimulans både fysiskt och psykiskt, huset ...

Ibland undrar jag om det är värt allt slit. Jag får räkna med att det blir ungefär varannan omtenta eftersom jag inte har så mycket tid - eller ork - att plugga när jag kommer hem.

Såklart det är värt det!! Det är ju detta som har varit min dröm hela livet egentligen... Nu är jag halvvägs till mitt drömyrke.. det värsta är gjort... Snart blir det bättre... Snart...